lyckan i en liten boll

Vaknade 09.30 och vred mej i sängen
tittade i vovvens bädd och förväntade mej en pigg hund som ville ut
men icke, snarkandes och uppochnervriden låg han där och njöt.
Så jag tänkte blunda en halvtimme till.
09.35 är jag för rastlös och reser mej ur sängen endå
Spike sneglar på mej från sin bädd när jag tar på mej jacka och skor.
"kom nu då" säger jag samtidigt som jag stoppar en godispåse i jackfickan.
Då far han upp och sträcker på varenda liten muskel.

Vi kör lite lydnadsövningar som vi lärt oss av Åsa och Lukas.
Massa freestyle i brist på annat att göra. Sen får han springa fritt lite.
10.40 dags för mat och sen sova lite.

15.00 kör vi promenad igen, denna gång stoppar jag bollen i jackfickan
när Spike inte ser på.
Det var längesen han fick leka med tennisbollar, jag och han har inte kastat på flera månader.
Vi går till fotbollsplanen och Spike kikar på mej som att det är något lurt på gång....
jag släpper lös spike och han studsar fram några meter och vänder sedan för att hoppas på matte.
Då tar jag fram den... Den knallgula runda favoritbollen (en ny förståss eftersom dom alltid går sönder)
Spike tappar nästan fattningen och blir tokig av bara synen!
Det sägs ju att hundar ser gult så denna boll måste ha skimmrat i hans ögon.
Vi kastar och leker apport och kör lite lydnad med boll som belöning.
Glädje spritter i hans kropp och min dag är gjord.


Han kan flyga för bollar, så mycket älskar han dom.

Spike och Åsa för någon sommar sedan uppe i norrland.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0